det bara vände

Ja som ni vet så gjorde ju jag och Daniel slut för ca 3 veckor sen och jag har ju haft det skit jobbigt efter det.
Mitt mående har verkligen gått upp och ner hela tiden.
Jag har saknat han å barnen så fruktansvärt jävla mycket hela tiden och en del av mig har alltid hoppats på att vi skulle hitta tillbaka till varandra och det är det väl fortfarande en del av mig som hoppas.
Men jag inser ju mer och mer att det inte kommer bli så.
Jag har pratat med Dominic lite grann.
Och jag skriver lite med Daniel på snap och sms ibland.
Men det jag saknar mest är ju ändå att umgås med dom och även om det bara är som vänner så saknar jag bara att vara nära dom, att kunna prata med dom och att ha kul med dom som vi hade när vi va ute och gjorde saker.
Men hur som helst så hade mitt mående blivit någorlunda bra fram tills igår för då blev min hund Sheela sjuk, så jag ringde till veterinären och fick veta att jag fick lov att åka till djursjukhuset med henne.
Så jag gjorde mig iordning och så åkte jag och mamma till Falun med Sheela.
Och när vi kom dit så fick bara jag gå in med henne till veterinären pga det här viruset som pågår just nu.
Så dom undersökte Sheela men hittade inget specifikt utan såg bara att hon ömmade lite vid baken, så då bestämde dom sig för att göra ultraljud på hennes livmoder för att utesluta att hon hade en livmoderinflamation.
Men det visade sig att det var precis det hon hade, hon hade inflammation i livmodern och fel på levern.
Så det jag kunde välja på att göra var att låta henne gå igenom en livmoder operation och sen operera levern.
Men det var 40% chans att hon skulle överleva lever operationen.
Eller så kunde jag avliva henne.
Och då tog jag det tunga beslutet att avliva henne på en gång.
Och jag kan säga att mitt mående är sämre nu än det någonsin har varit förut.
Det känns som att hela mitt liv bara har vänts upp och ner.
För en månad sen så mådde jag så bra, jag hade en familj som jag älskade mer än allt annat på denna planet, den försvann bara så där, jag hade en hund som jag gått genom allt med, hon har vart vid min sida i nästan åtta år och hon försvann bara helt från ingenstans hon också.
Så just nu känner jag att jag har ingenting kvar, inget att kämpa för, inget att leva för.
Det spelar liksom ingen roll längre om jag lever eller inte.
Jag känner mig bara så jävla tom och allt är bara helt jävla svart och jag lever i en jävla bubbla just nu.
Och jag kan inte visa några känslor.
Och det jag tänker på för det mesta är varför blev det som det blev med allt, vad hade jag kunnat göra annorlunda och varför märkte jag inget?

Gillar

Kommentarer